"det fanns en kärlek, men den har brunnigt ut.
du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut"

förlåt för depp blogg men det är såhär jag känner mig just nu

jag känner mig lurad, utav min egna värld (finns det någon annan?). känner mig så blåst, att alla verkligen ska vara på ett sätt. världen är verkligen så idag "nej gör inte så, för då händer det här eller jo gör det, då blir det såhär". är det verkligen så? finns det inga andra tankebanor som är rätta dem med? jo visst, det finns ju något som heter erfarenheter eller att man lär sig utav sina misstag.. men ändå vi lever i en gigantisk värld av så många människor. jag blir galen, vet inte vad jag ska ta mig till! hur jag ska vara, hur jag ska tänka.

jag är oerhört tacksam att jag har så fina vänner, tack tack tack



ingen fara om ni inte förstår mig, kändes skönt att skriva av mig lite bara

nu ska jag bokstavligen kasta mig i sängen... tjohej!