Då har man vart på sin första festival!
I lera, smuts och vatten såg vi på Mötley Crue, Alice Cooper och IRON MAIDEN! Bokstavligen var det lera överallt, vi gick alltså i lera nästan upp till knäna under hela festivalen. Tillslut efter mycket "gå på tåande" så gav jag upp och sket i hur lerig jag vart. Hoppade till och med i pölarna bara för att göra det värre så att man inte vart lika kräsen! Mina vita converse vart lerfärgade hela dem samt mina strumpor och byxor.

MEN jag säger bara IRON MAIDEN. En helt obeskrivlig känsla att höra och se dem på scenen. Bruce Dickinson är helt klart bäst på scen, vilken röst, vilken energi, vilken jävla kille. Helt stört att se dem live, när Fear of the dark kom (som är min favorit låt) fick jag en sån jävla energikick, helt obeskrivligt. Aa jävlar va bra dem va, fy fan.

Jag tappade bort mitt gäng på festivalen och efter en timmas letande bland alla de 47 000 människor gav jag upp. Trängde mig in till en schysst plats där Iron skulle spela och rockade sedan loss. Svårt att rocka loss själv endå, jag sjöng med alla andra och dem med mig.

Vandrade efter konserten hem med alla 1000 tals människor under himlen av blixtar och regn. Man brydde sig inte längre hur man såg ut eller hur skitig man var. Vilken jävla festival! Mötley Crue var också grymma men ska jag vara ärlig så... Alice Cooper... det räcker för dig nu.

Nu är "Okey" här hos oss, en grönis på 6 månader. hon ska stanna i 2 veckor, ska bli spännande. Hon skäller till allt och alla.. osäker liten tös som skall "tämjas!"

Brödbakning nu tillsammans med syskonen.

TJA