vart går gränsen- vad hade du gjort i min situatuon?
livet går inte ut på att bara leva, att hjärtat bara ska slå å så är allt bra - nej. precis som vi så vill hundar och andra djur också leva, det vill pepsi också. det bästa pepsi vet är att bada, kasta boll och pinnar och att gå långa promenader i skogen. hon älskar även agility. dessa saker hon älskar att göra är just dem som hon inte får. vad gör man då? vad gör JAG då? Ska jag skippa allt detta för henne och bara ha henne vid livet? det känns så fruktansvärt själviskt, jag vill inte göra det. hon ska få leva precis som hon vill, om vi åker till en strand och hon vill bada så vill inte jag ta tag i halsbandet och säga "nej pepsi, stanna". jag vill se henne glad i vattnet och med svansen högt i topp på land. jag vill se hennes bugande efter bollen och skällande efter upphetsning.
det känns som att jag snart måste ta ett väldigt väldigt svårt men viktigt beslut om min älskade älskade ängel. men inte för snart. nästa månad ska vi börja simma och denna månad ska vi prata med sjukgymnasten igen och ta oss till ett besök hos veterinären för röntgen på hennes inre organ. Smärtstillandet hon får är inte så bra i längden... och det fungerar inge vidare heller, vafan säger jag bara.
Vad hade ni gjort? snälla kan jag få en eller två tankar om det här. ni hundmänniskor vet säkert vad jag pratar om. vad skulle ni göra i min situation?
skulle uppskatta era tankar och åsikter otroligt.
Det är verkligen otroligt svårt, jag kan bara se till mina egna hundar och Stina påminner väldigt mycket om Pepsi när det gäller vad livets godheter består av! Hon älskar också att springa efter pinnar, bollar och att simma länge och mycket.
Jag skulle låta mina hundar somna in när dom inte kan leva det liv dom vill leva, där dom inte kan njuta varje dag eller göra det dom alltid har gjort och som dom uppskattar. Jag skulle inte vilja se min hund tyna bort dag för dag och bli sämre för varje dag. It's better to burn out than to fade away. Men framför allt skulle jag följa mitt hjärta.
Det är verkligen en hårfin gräns för när man kämpar för hundens skull och när det övergår till en kamp för ens egna skull.
Jag blir verkligen ledsen när jag läser ditt inlägg, Pepsi är en charmig hund och du en duktig ägare. Pepsi hade tur som fick komma till dig!
Stora kramar till er!
Jag tycker det viktigaste är att hon har ett bra liv. Såklart kanske hon inte kan göra allt, som att kasta boll, bada osv. Men du känner ju om hon är lycklig... Hon kan ju tycka att vardagen är ganska behaglig ändå bara hon får va med dig och sin familj.
Jag vet hur mycket du älskar pepsi och jag tycker inte du ska ge upp ännu! Gör allt för att hon ska bli bättre så hon kan göra allt kul som hon verkligen älskar!
Försök att se det som att du vill ge henne det bästa möjliga liv så länge som det går.
När du sen inte kan göra så mycket mer utan att hon blir sämre och hon begränsas och inte kan göra det hon vill, så är det kanske dags.
Usch usch usch... Hoppas hon blir bättre Danni, kan inte tänka mig Dig utan Pepsi... Och jag är verkligen ledsen över att det har blivit så allvarligt att du måste fundera på detta. Jag förstår att det måste vara otroligt jobbigt...
Puss och Slick från Lisa Och Rexon
