Mörkret faller allt tidigare nu, mysigt men samtidigt läskigt
Förvirrad, trött, kär, samtidigt olycklig, arg, stressad... önskar ibland att man hade en liten låda man kunde stoppa ner alla känslor i och stänga.. låsa tills man vill öppna den, tills man är redo igen. Som en rast i skolan eller en semester från jobbet,  behöver jag nu.. från mig själv.

Ska bli otroligt skönt att komma bort här ifrån i tre veckor. Jag har alltid haft hemlängtan förr när jag vart ute och rest men nu på min senaste resa till England skulle jag kunna stanna en vecka till. Jag börjar ana att det innebär något, är så jäkla trött på äckliga brandbergen.. sorry men jag vill här ifrån. Inget lär kunna hända ändå förrän om ett bra tag, bara att stå ut.

Kanske det bara är mörkret som gör mig deprimerad...